Nog för att det kanske är helt okej

Nog för att jag har hemlängtan.
Nog för att jag tycker att Skånemejeriets mjölk inte är alls lika god som Falköpings.
Nog för att jag har stiftat bekantskap med fler spindlar på en vecka än jag önskar göra på en livstid.
Nog för att jag trots dåligt lokalsinne och insektsskräck tycker mer om barrskog än hav.
Nog för att alla hus runtomkring mig inhyser de lyxigaste flyglar, möbler och inredning som kan tänkas och jag bor i en liten gäststuga.
Nog för att jag tycker att det kan vara skönt att vara ensam, men det händer att jag vill vara ensam tillsammans med någon ibland. Men bara ibland, bara någon gång i minuten.

Men det kanske är helt okej.

Det finns trots allt mjölk.
Det kanske är lyckospindlar, det sade alltid Omma varje gång jag började skaka.
Det kanske inte är helt fel att ha 100 meter till Lommabukten och en möjlighet att sitta på en bänk, lukta på vattnet, smaka på vinden och varsamt smeka horisonten med blicken.
Det är sådana hus jag är glad över att man kan bo i, det är ett sådant hus jag ska bo i om några år. Fast jo, på något annat ställe.
Det som jag älskar finns trots allt kvar. Mitt hemma försvinner inte, mitt hemma finns bland familj och vänner. Jag tror att tankar är verklighet, jag tror att de jag tänker på för alltid är.

Det kanske är helt okej. Men ibland blir det lite mycket, lite för mycket att ta in, lite mycket att sakna. Det är kanske sådant man får ta när man bestämt sig för att bli en sådan där känslomässig person. Men det är kanske några dagar närmare min dröm. Det kanske faktiskt känns bättre nu.

Follow me where I go, what I do, and who I know
Make it part of you to be a part of me.
Follow me up and down,
all the way and all around,
take my hand and say you'll follow me.